Ibland (läs ofta) så är jag lite dum.
Jag tittade precis på den obäddade sängen och tänkte:
"Imorgon ska jag hinna bädda sängen innan jag cyklar till bussen."
Sen tänkte jag en gång till:
"Sara, du går upp 04.30 & om jag inte minns fel så ligger någon fortfarande och sover i den sängen då?"
& sen tänkte jag självklart lite till:
"Men jag kan ju iaf bädda min sida, ja det kan jag ju göra."
& sen tänkte jag eeen gång till:
"Sara, det finns bara EN sida på en 120 cm säng."
Sen la jag ner den konversationen.
Smart och smidig som ett kylskåp.
Igår somnade vi innan vi hann släcka lampan och sätta klockan.
Som tur var vaknar jag kl 4 och tycker att jag är snäll som tänkte sätta klockan åt Per.
Problemet var att jag är dum i huvudet.
Först ställde jag om hela klockan istället så att det helt plötsligt var morgon.
Sen kunde jag inte ställa tillbaka den & får be Per sätta alarm på sin mobil iställlet.
& sen när jag ska stänga av alarmet som var fel på klockan då sätter jag på radion.
& den lyckas jag heller inte stänga av.
& innan vi lyckats gå upp ur sängen i morse så hällde jag vatten i mitt öra.
Dyngkåt och hur helig som helst.
Kort, men bajsbra.
Att vara kär & köra bil.
Per är bra & bäst. Han lär mig köra bil, sakta men säkert..
Men det är svårt för jag ska inte bara ha koll på ratt, koppling,
broms, gas, speglar, massa meter bil, att andas, titta, svettas
& på mongopensionärer som tvunget ska köra på öde parkeringar...
Jag ska samtidigt INTE repa, krocka, fullständigt förstöra HANS bil.
Det gör det hela lite lite nervigare.
Det, plus det faktum att jag fortfarande har en fix idé i mitt huvud.
Att jag är för dum i huvudet för det här med körkort.
Så när när någon är snäll att hjälpa mig med detta,
då förtjänar man minst ett par strumpor eller två!
Lantmix.
Hajens vidrigaste godis.
